Ibland är morgonen längre än dagen och just denna dag eller morgon har det varit så. Ute är det fortfarande isigt, så jag frågade Vesna om hon vill ta en kopp kaffe på Cooltura med Miki och mig. Det ville hon och så träffades vi där. Vi tog ett lågt bord vid fönstret, lågt för att Miki skulle kunna sitta med på ett bra sätt. Under bordet snett intill satt en vitkrullig hundskönhet och tittade ut på Miki.
Och efter en liten stund kom hon ut och hälsade. Vesna och jag pratade lite om detta med att ha företag och så skrattade vi åt den förfärliga bokföringsdjungeln som ingen av oss förstår sig på. Ja, och så kom madrasser och sängbottnar på tal och vi drog det senaste för varandra och så sa vi glatt uppgivet att det nog kommer att förbli som det är. Åtminstone ett tag och ett tag har ingen gräns, det vet ju alla. Hundarna nosade på varandra.
Och så kom kaffet och tiden rullade ut långa mattor bredvid Coolturas färggranna vackra och Miki gick då och då en liten sväng till det lägsta fönstret och stod en stund och spanade ut bredvid den röda gungälgen som kanske är från ikea. Eller hittar jag på nu?
Hundarna kände sig friare och friare och satt snart i fåtöljer och på kuddar.
Och Miki tog sig i ett obevakat ögonblick en slurk av mitt vatten. Ja, just obevakat, så det är inte med på bilden.
Morgonen gled genom eftermiddagens klockslag och brådskan blev till en obegriplighet och uttalas i mitt huvud nu med ett mycket långt och segdraget ”å”.
Ja, gungälgen är faktiskt från IKEA. Jag hittade en sådan på en loppis i Uddevalla och tänkte köpa den för mitt minsta barnbarn i Berlin, men sedan vände jag uppochner den – och äsch, javisst, IKEA. Inte behöver jag då kånka den ända till Berlin, tänkte jag, då kan jag ju handla den där. 😉
Hej Keri – där ser man. Ja, gungälgar är förstås från ikea eller i alla fall från Sverige.