Mellan morgon och kväll, från baksida till framsida eller tvärtom har vi travat omkring i dimma idag.
Jag har ägnat mig åt plikter, den ena segare och motigare än den andra – jag lämnar dem för sinnesfridens skull onämnda allesammans. Och vädrets gråluddiga kappa har passat till allt, som den värsta allvädersstövel från det förflutna. Nu säger jag aldrig ”allvädersstövel” mer – utom nu då. Vanor är till för att brytas och uttalanden är till för att modifieras eller ställas mot väggen. Nej, nu ljuger jag nog, men värre lögner har vi väl hört? Och ljuset från gatlyktan verkar starkare än solens och löven är mycket gula.
