Vita mås

Jag tänker ofta på Gunnar Björlings dikt Vita mås, som kanske inte har någon titel, men som nog ändå kan bära just den. Dikten är ett vimmel av tunna tunna linjer som det är svårt att se om de löper vågrätt eller lodrätt – jorden vänder sig så ofta mellan raderna. I min läsning klättrar jag på en fladdrig ställning och luften fyller alla tomrum och det går inte att veta i vilken riktning horisonten just nu försiktigt lutar. Och Kvarnerbukten under Istriens berg håller lyssnande upp sin spegel.

1IMG_3422

Vita mås och änders lugna slag
och japanlik
en metarbåt
och allting grått och blått
som blott
och i solens ljus
och syreners dagrar
härinunder
Ett segel vitt
på blårikt vatten
Det gråast ljusa
ljus över höst, lugns
prakts dag
o flyg flyg vita moln
flyg i denna
himlens dag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *