Noć muzeja, museumsnatten, blev en lugn lite minimalistisk blandning av museer och mat och dryck i vänners lag. Vi blev efter lite velande en kvartett: Maria, Paolo, Duilio och jag. Januarinatten var varmare än vi vågat hoppas och vi gick längs Ilica till nummer 17, där Arhiv Tošo Dabac finns. Tošo Dabac levde mellan 1907 och 1970 och en stor del av hans fotografier avbildar Zagreb, både staden och dess människor. Jag hade varit i arkivet förut, för det finns bilder jag gärna återser. Här är två av dem: Sveta Katarina uppe i Gornji grad sedd på ett visst avstånd (av en slump gick Duilio och jag sedan utmed just den gatan):
Bilden med pojkarna och kärran vet jag inte var den är tagen, men jag antar att vi befinner oss i Donji grad och kanske är det Nationalteatern man anar till vänster:
Efter fotoutställningen sa Paolo att han var hungrig, så vi gick in på ett litet matställe i närheten av Cvjetni trg och åt varma smörgåsar till vin och öl. När vi kom ut igen ville vi gå till Umjetnički paviljon, Konstpaviljongen, men halvvägs dit fick vi reda på att den av alla var stängd. Först var vi lite villrådiga, men sedan gick Duilio och jag upp i Gornji grad för att bese Meštrović-galleriet och Paolo och Maria gick mot Branimirova för att titta på en bilutställning. Ivan Meštrović (1883-1962) var en stor skulptör och arkitekt och det finns mycket här i Zagreb som påminner om honom, både skulpturer och byggnader. I somras var jag i galleriet för första gången under en av ”de öppna gårdarnas nätter” och då såg jag egentligen mest människor. Nu fanns det trots att det var museumsnatt gott om plats att betrakta. Jag väljer att visa en relief och en fristående skulptur. Nej, jag vet inte deras namn…
