Sedan längorna från bytiden revs här i kvarteret mitt emot har det gått en tid och gräs har vuxit över det som var, ett stort och yvigt ogräs och hårda, spretiga buskar. För att inte marken ska användas på ”orätt sätt” är den sedan kanske ett år omgärdad med ett högt nätstängsel i metall. Londi och jag går ofta förbi där och jag kikar i dessa dagar av allt högre gräs nyfiket in i den växande djungeln.
Vad rör sig därinne? Ibland är det kråkor som ser ut som moderna dinosaurier för den som låter tanken slira lite på tidsbanden. Insekter förstås, men de är ju små och osynliga på håll. Och säkert möss och kanske råttor också. Vissa dagar – som den här till exempel – stryker ett slags stadstigrar omkring i de nyuppvuxna snåren. Om ni tittar riktigt noga så ser ni kanske två av dem: den gråspräckliga som ligger och väntar, vem vet på vem, eller den smutsvita som smyger på mycket låga ben, vem vet på vad. Detta är en livets teater. Här och där fladdrar en plastpåse. Det knastrar. Solen vilar inte.
Ett svar på ”Džungla”