Här ligger drömfrukterna tätt, tätt, tätt.
Fikonet är min älsklingsfrukt (men nu ska jag inte gå in i det där svåra syditalienska spörsmålet om ”fichi” och ”fioroni”) och just nu mognar de någonstans kanske inte så långt härifrån. På Dolac är det fullt av dem, men det gäller att hämta dem så tidigt på dagen som möjligt. När eftermiddagssolen vräker ner är det ingen idé längre, då är frukterna en varm guldgrön sörja garnerad med gulsvartrandiga intressant formade knappar – getingar.
Så man får fikon om man är sent ute!
(Jag vikarierar för Gunnar som ordvitsare..)
Om man fick dem, men se så är det inte. Di köster.
Få fikon = stå där med lång näsa…
Fikonspråk!
Bref från en Nisse i viken:
» – lång näsa och därtill en korg;jag tror du fick fikon min bror«
(Ur Söndagsnisse nr 24, 1862)
Av senare datum:
»Och stämningen under ett fikonträd på stranden av
Medelhavet har sedan Iliandens dagar lockat sjöfarare,
krigare och diktare att berätta vad de varit med om
på annan ort. I nittio fall av hundra ser man antingen
havshorisonten eller blånande berg genom lövgläntorna
under ett fikonträd.«
(Ur Evert Taube »Berättelser under ett fikonträd«, 1960)
OBS! Iliadens, förstås.
Aktuellt:
Klippor och fikon
Tack för fikon då, go’vänner! (Obs, nytt uttryck som vi måste hitta på ett användningsområde till.)