På morgnarna finns det ett slags lätt svalka i luften och ännu är det rosornas tid, fast den kanske kommer tillbaka i vågor under sommaren:
Rosorna är så tunga att stjälkarna dignar under bördan. Men spårvagnen pratar på ett nästan lättsinnigt vis om Turkish Airlines, innan den susar förbi utan att lyfta.
Vid Lopudska inspekterar jag ”mina” bananplantor medan Londi inspekterar annat, men utom räckhåll för kameran. Jo, de stora bladvingarna växer.
Så här på håll ser ”Patriotens hus” nästan diskret ut. Det är utåt gatan det mesta händer just nu. Ett nytt ”lusthus” har vuxit upp som en jättesvamp ur marken. Genom taket sticker det upp ett ganska högt träd, men det kan vi inte se på den här bilden.
Inne i en gränd lyser en husvägg:
Och så är vi tillbaka hemma och svänger in vid sidan av vår närmaste restaurang ”China House”.
