Oderlandet här kring Frankfurt/Słubice är en egen värld också i en tid som denna, då så många floder rätats ut och vallats in. Visst finns det en del av människan åstadkomna räta linjer och hårda kanter längs Franfurtsidan i närheten av bron, men annars får man ett intryck av att vatten och land ganska fritt samsas om ytorna och att det ena går in i det andra: flodängar, vasskogar, gräsrev, vadarträd, vatten.
Det verkar finnas gott om fisk för på nästan alla uddar sitter eller står fiskare och gör sina kast med spöna.
Vatten, landstrimma, himmel…
Jag slår upp Theodor Fontanes ”Oderland” (band 2 i ”Wanderungen durch die Mark Brandenburg”) och läser en stump som har en förbindelse till det man ser här, även om det är en annan tid:
Fische und Heu hatten Jahrhunderte lang den einzigen Reichtum der Oderbruchgegenden gebildet; die Bewohner hatten davon gelebt, indessen, im großen und ganzen, selbst in guten Jahren kärglich genug. Gute Jahre gab es aber nicht immer. Gab es statt dessen ein Wasserjahr, so daß die Überschwemmungen weiter gingen oder länger andauerten als gewöhnlich, so war Not und Elend an allen Enden.
Har du varit i närheten av Schwedt/Oder en gång [på hösten](http://www.storch-odertal-naturfotos.de/odertal6.html) eller [på vintern](http://www.storch-odertal-naturfotos.de/odertal7.html)? Då öppnas slussarna och floden Oder får utbreda sig mycket. Systemet heter [Polder](http://de.wikipedia.org/wiki/Nationalpark_Unteres_Odertal#Besonderheiten_des_Nationalparks_Unteres_Odertal) och kommer egentligen från Holland. [Här](http://www.mluv.brandenburg.de/cms/detail.php/lbm1.c.392978.de) kan man läsa lite mer.
Jag växte ju upp i Schwedt/Oder och jag satt i många många timmer tillsammans med min pappa där på någon udde och fiskade eller utforskade allt som fanns där. Floden hade alltid fascinerat mig mycket mer än vanliga barnlekar… Jag älskade att titta på det virvlande vattnet, men jag hade ändå mycket respekt.
Och tänk på vintern när det fanns is på polderängarna då åkte folk skridskor – och isytan var ändlös!
Jag har nog bara varit en gång i Schwedt och det var på vintern, men det var inte särsklit kallt så det fanns ingen is på vattnet.
Tack för de intressanta länkarna med de vackra bilderna – det här flodlandskapet är allt fascinerande.
PS Jag såg att du har en fin Aroseniustext i din blogg idag och eftersom jag inte blir insläppt i kommentarfunktionen där, så lägger jag för den Aroseniusintresserade in en länk dit här:
[Verführungen](http://mondschnee.blogspot.com/2007/11/verfhrungen.html)