Den här boken fick jag för länge sedan i en annan tid av en god vän:
Bilderna i boken är (förstås) av George Grosz och texterna är av Else Lasker-Schüler, Wieland Herzfelde och Theodor Däubler – och George Grosz. Så här presenterar GG sig själv:
Pass auf! Hier kommt Grosz
Der traurigste Mensch in Europa
”Ein Phänomen an Trauer”
I början av den här mycket vilda boken – det känns som om den vill slita sig när jag tar i den – finns en dikt om GG av Else Lasker-Schüler:
George Grosz
Manchmal spielen bunte Tränen
In seinen äschernen Augen.
Aber immer begegnen ihm Totenwagen,
Die verscheuchen seine Libellen.
Er ist abergläubig –
Ward unter einem bösen Stern geboren –
Seine Schrift regnet,
Seine Zeichnung: Trüber Buchstabe.
Wie lange im Fluß gelegen
Blähen seine Menschen sich auf,
Mysteriöse Verlorene mit Quappenmäulern
Und verfaulten Seelen.
Fünf träumende Totenfahrer
Sind seine silbernen Finger.
Aber nirgendwo ein Licht im verirrten Märchen
Und doch ist er ein Kind,
Der Held aus dem Lederstrumpf;
Mit dem Indianerstamm auf Duzfuß.
Sonst haßt er alle Menschen,
Sie bringen ihm Unglück.
Aber George Grosz liebt sein Mißgeschick
Wie einen anhänglichen Feind.
Und seine Traurigkeit ist dionysisch,
Schwarzer Champagner seine Klage.
Kein Mensch weiß, wo er herkam;
Ich weiß, wo er landet.
Er ist ein Meer mit verhängtem Mond,
Sein Gott ist nur scheintot.
Ach, knallige Welt, du seliges Abnormitätskabinett, 1916, Ecce homo
Grosz – härligt!
Ja,
och är inte ”Ach, knallige Welt, du seliges Abnormitätskabinett” ett fantastiskt namn på ett konstverk?
Sett det här?
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=1273&artikel=351145
Karin, tack,
jo, jag har sett det. Jag tittade på mina statistiksidor och upptäckte att jag fått en rad ”extrabesökare” som kommit in den vägen. Kul. Jag har inte lyssnat på programmet än, men jag ska göra det ikväll eller i alla fall snart. Bland annat tycker jag det kan bli intressant att höra hur du låter.