Naturligvis känner jag till att det går att tala om kromosomer på ett vetenskapligt sätt utifrån ett gediget vetande. Det här blir inte på det sättet, så läs inte vidare om ni hoppas på något sådant. Besvikelser är till för att undvikas.
Då: Vad är en kvinna? xx. Vad är en man? xy. Någonstans läste jag att x är livet. Livet gånger livet eller livet plus livet är alltså kvinna. Är y döden? Livet gånger döden alternativt livet plus döden är man. Eller är y något annat, ska vi säga möjligheten till en man. Livet gånger eller plus möjligheten till en man blir man.Vad skulle yy vara? En obrukad möjlighet eller två?
Från ett annat håll: Att vara kvinna är det mänskliga grundtillståndet. Byter man ut den ena av de två x-byggstenarna mot en y-sten uppkommer det sekundära tillståndet – mannen.
Kan något av det här ge förklaringar till förhållandena mellan män och kvinnor i världen genom tiderna? Maktförhållandena till exempel?
Y kan inte rimligen vara döden, möjligen yy.
I annat fall skulle inga små pojkar födas.
Kombinationen yy förekommer ju inte heller, så, ja, den är väl helt enkelt dödfödd.
Samtidigt pekar resonemanget mot att kombinationen xx skulle innebära evigt liv, och så är det ju inte heller.
Själv tror jag att båda kombinationerna är likvärdiga, både vad gäller liv och död. Och ursprunglighet.
Orsakerna till vår dödlighet får sökas på annat håll.
Hej Karin,
du låter betydligt trevligare och rimligare än jag, fast hur det verkligen är vet man ju inte ändå…
Ja, det var väl i såna fall första gången!
Och nej, vi kommer aldrig att få veta.
Men det gör inget.
En liten fundering som jag egentligen inte själv håller med om helt, men som kan passa in i den allmänna kulturen, eller nåt sånt…
X som upprepar sej…
X plus något nytt…
Det ger att XX blir tryggt och håller sej vid det som är.
Det ger att XY söker nya vägar och lättare tappar fotfästet.
Nu är inte alla XX trygga – eftersom XY med sitt tappade fotfäste ofta saboterar sakernas tillstånd…
Något att fila vidare på?
Hej Petra,
det här känns ju betydligt lugnare än mitt förvildade bollande med livet och döden. Och ändå finns det nog någon likhet mellan våra modeller; jag tycker att jag känner igen mitt ”grundtillstånd” i det du kallar för det som ”håller sej vid det som är”.
Och ingen av oss är ju särskilt bunden vid sitt respektive ”system” – det här är väl små tankeexperiment som, om man odlar upp dem lite, kanske kan föra en bit i någon riktning.