Mitt inne i skogen finns lupinhavet. Det ni ser här är bara en liten vik av detta hav:
Oftast går lupinerna mig till mötes en och en och tillvaron känns begriplig:
Men någon gång händer det att lupinvågen eller livet självt slår en volt kring världen:
Kallas dom inte rallarros också? Brukade plocka jättestora sådana buketter till mamma när jag var liten 🙂
Ah, en lupinkarusell! Somrigare bilder får man leta efter, jag kan knappt flytta blicken från ljuset och färgerna.
Steffanie, jag tror att rallarros är något annat fast de är ungefär i lupinstorlek. Rallarrosen är rödrosalila (ungefär) om jag nu tänker rätt och den kallas också för ”rävarompa” (men skorrande r då) på vissa dialekter.
I alla fall måste din mamma ha blivit glad åt de där jättebuketterna – lupiner är så praktfulla.
Aniara, jag tar till mig ordet ”lupinkarusell”, så heter det förstås.
Vackert! Som inledningen till en magisk saga.
Rallarrosen har rosa tunna blommor i ”kluster” och kallas även mjölkört, för vit ”mjölk” rinner ur stjälken när man plockar den. Tror jag, tra, la, la! Rävrumpa har jag aldrig hört, men anammar ordet från Bodil direkt och lägger till det i min vokabulär tillsammans med lupinkarusell från Aniara.
Snart är det midsommar. Bilderna andas sommar. Man anar nästan att de små älvorna sover i lupinskogen. ”Du lindar av olvon en midsommarkrans…” Sommarsolstånd idag. Tänka sig!
Tack Marita, för att du redde ut rallarrosfrågan – mjölkört alltså – också. Blomnamn är fascinerande och bär mycket både poesi och humor och ja, vetande i sig. Nyss lärde jag mig namnet på en liten växt med små tunna ljusgula tofflor till blommor – ängskovall heter den. Först blandades de tre leden ängs-ko-vall runt i huvudet och åkte väl lupinkarusell ett tag, men nu känns det som om namnet satt sig och jag vet detta bättre än mycket annat i världen. De där små tofflorna har säkert också sin speciella plats i midsommarkransen.
Tack för lupinbilderna! De är jättefina. Jag behöver dem nu när alla syrener börjar att ta slut och- det hemska har hänt att de nyligen överblommade häggarna i vår trädgård och på andra ställen i närheten har drabbats av häggspinnmal. De väver in sig och lägger tusen miljoner äckliga larver. Sen äter de upp alla blad i häggarna och lämnar kvar trädskelett.Det känns som om hela vår trädgård är pestsmittad. Jag flyr till Lappland!
Kristina, jag ser också lupinerna som syrenernas efterföljare, inga andra blommor fyller så helt upp färgrummet.
Jag sörjer med dig över häggarnas död – men är de helt döda eller kan de ”komma till liv” ett annat år?
Mjölke eller brudfackla, duntrav, kropp, mjölkört, praktduna, rallarros, rävrumpa, rävsvans, skogsbloss
Kärt barn har många namn! Mjölkört säger jag.
Ängskovall eller bara kovall och skogskovall finns även i norra Småland. Här är det dock om en nordlig växtplats som Linné skriver:
»Vid Lycksele kyrka i Umeå lappmark erhålles det, såvidt jag vet, allra förträffligaste smöret, och aldrig har jag förr sett något så intensivt höggult som detta. Därför äro köpmännen i Umeå mera ifriga att erhålla sådant än något annat, emedan det kan säljas till högre pris, äfvensom en bättre vara erhålles, om annat blandas därmed. Då jag på sagda plats frågade efter orsaken, svarades, att det var Kowall (alfa, beta), hvilken växt här förekommer ganska ymnigt, som åstadkom detta. Detta fann jag ock bekräftadt däraf, att de kreaturens betesmarker, som jag såg, voro rikligare täckta af denna växt, än jag någonsin förut hade skådat.«
Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)
Och här ett Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867) om skogskovallen eller som den också kallas
»Skogsskeplingen bosätter och utvecklar sig i skuggan, men vänder sig mot dagern för att utslå sina blommor. Man ser icke sällan talrika, i grupper samlade stånd, alla vändande sina blommor i en och samma riktning, som således utvisar från hvilket håll de mottaga det mesta ljuset.«
Båda kovallerna är en fröjd för ögat.
Tack Agneta, inte minst för ditt initierade kovalleri!