Jag tittade på bilder på havet från sommaren som senast gick (Halland och Slovenien, lite Italien), mindes havet och kom att tänka på en dikt av Giuseppe Ungaretti:
Universo (Devetachi il 24 agosto 1916)
Col mare
mi sono fatto
una bara
di freschezza
≈≈≈
Världsallt (Devetachi den 24 augusti 1916)
Av havet
gjorde jag mig
en bår
av svalka
Stormen visslar runt knutarna och snön yr och yr. Det vågiga vita täcket där ute är minst knähögt. Londi och jag gick mitt på gatorna eller genom trånga uppskottade gångar. Vi stretade på till fruktaffären för att köpa grönkål, äpplen och clementiner. Londi hann bli vit medan hon väntade vid dörren och ändå rafsade jag åt mig sakerna så snabbt jag kunde och betalade med en bred gest. Efteråt märkte jag att jag tappat 50 kuna någonstans. Hemåt gick vi en omväg för att komma undan de hårdaste vindkasten, en omväg genom långa slingrande gångar.
Hvarska
Vukovarska
gång
Medan vi gick tänkte jag med sorg på hunden Buba som levde sin sista dag igår. Och jag tänkte på Draženka som miste honom och på alla våra gemensamma vandringar och promenader. I vår och sommar och höst och vinter såg jag för min inre blick oss fyra gå i parken vid moskén, nere på Savas flodbankar, i Savicas djungler, runt den lilla sjön Bundek, uppe på kammarna under Japetićs topp, på stigarna upp mot ruinen Lipovec grad, på alla de olika stigarna på Medvednicas (eller Sljemes) sluttningar, längs den gröna sköna Mrežnica, under träden på stranden vid Omišalj, på torget i Samobor och i bergen ovanför staden, längs stigarna vid borgen Ozalj. Ännu i söndags gick vi tillsammans vid Brestovac…
Hundar vet mycket om vägar.
Vi kom aldrig till Jarun tillsammans.
Det här är en bild från Sloveniens västligaste hörn, Piran. Jag visar den för platsens skönhets skull:
Men jag kan inte stanna vid det estetiska, eftersom så gott som hela Slovenien befinner sig i uppror i dessa dagar. I stad efter stad går människorna ut på gatorna och demonstrerar mot de korrumperade politikernas utarmning av demokratin, deras vanstyre och misskötsel av landet. Igår tvingades Maribors flera gånger korruptionsanklagade borgmästare Franc Kangler att avgå. Allting händer nu väldigt fort och makthavarna verkar villrådiga och använder sig av ”bakvägar” som till exempel att störa internettrafiken. Universitetet i Ljubljana hade ingen tillgång till internet under stora delar av gårdagen. Hur det är idag vet jag inte. Jag vet bara att stora demonstrationer planerats till den här dagen i staden. Kanske är de redan igång.
Här finns från tidningen Delo en översikt över protesterna i landet: Karta. (blått=genomförda, rött=planerade, grönt=pågående)
För att det inte ska se ut som om allt är borta efter att man rivit den där lantliga huslängan här intlll vill jag visa att ett och annat är kvar, som till exempel det knuttimrade treväggade huset som bebos av en amerikanare i glansröd svid. Visserligen är läget här inte heller helt odramatiskt. Om ni tittar noga, så ser ni kanske att denne amerikanare saknar markkontakt, åtminstone därbak eller härbak. Sedan veckor står han uppallad på lådor eller bockar och det enda som händer verkar vara att flaskorna på bordet i hörnet byter antal och positioner.
Jag stannar lite i det förflutna och tittar på regnets tecken på en vägg i Piran. Jag står kvar i fönstret den där eftermiddagen i början av september och tänker på ingenting särskilt eller kanske lite på hur Alex, Londi och jag nyss suttit i den där utomhusserveringen, som på ett luftigt skepp. Vi åt bläckfisk och drack vitt vin och skrattade och tittade på människor som gick förbi med uppfällda paraplyer. Höga träd, kanske lindar, gav en grön nyans åt ljuset. Och bakom husraden mittemot hördes ett svagt brus från havet.
