Till Sljeme

Bodil Z Bilder/bildkonst

Igår var det en vandringsdag igen och det känns fortfarande i benen. Den här gången var det ”husberget” Medvednica vi tog oss an och vi, det var Draženka, Predrag, Buba, Londi och jag. Vandringsvägarna ligger bekvämt inom räckhåll för zagrebborna, man kan gå rätt upp från Gornji grad, man kan åka spårvagn eller så kan man ta bilen till en ”parkeringsplats” strax intill spårvagnens ändhållplats.

Jag har märkt att nästan ingen här säger Medvednica, nästan alla säger Sljeme, men egentligen är Sljeme namnet på Medvednicas högsta topp (1033 meter). Man säger att man går till Sljeme, men de flesta går inte alls upp till toppen. Det gjorde inte vi heller, fast vi sa också att vi gick till Sljeme.

Buba och Londi tar täten:

Stora delar av vägen eller stigen gick genom bokskogar, som just befann sig i ögonblicket lövsprickningen. Draženka mellan de små svarta fyrbeningarna.

På väg mot Šumarev grob. Mellan Predrag och Londi anar ni en yogi i meditation bland löven.

Blick ner mot staden:

En bok som hastigt klätt sig i grönt före alla andra.

Nere vid utgångspunkten stod spårvagnen med sin chaufför i solgasset och väntade på de återvändande.

PS Nyinlyft spårvagnsbild:

20 kommentarer till “Till Sljeme”

  1. Bokskog i lövsprickningstid…underbara bilder. Det är vad vi väntar på här.
    Spårvagnsbilden är lite förbryllande: har föraren lyft vagnen från spåret? Starkt jobbat!

  3. Lustigt nog har jag en annan bild av samma spårvagn från ögonblicket efter herkuleslyftet. Låt mig lyfta in den här. Ett ögonblick! (som sagt)

  4. Mysteriet tätnar…
    Om vi antar att den undre bilden är tagen från samma håll som den övre, bara ur en annan vinkel (vilket styrks av personen i vitt till höger innanför vagnfönstret, siffrorna på vagnen 477 och den gula skylten innanför fönstret nere till höger och av skuggans riktning) – så tycks det vara så att vagnen på den undre bilden står på spåret och på den övre vid sidan av spåret.
    Hypoteser: 1: Bodil har fotoshoppat, 2: vi (jag) är offer för en synvilla, 3: Kroatiska spårvagnsförare är mycket starka.

  5. Kompletterd text:

    Mysteriet tätnar…
    Om vi antar att den undre bilden är tagen från samma håll som den övre, bara ur en annan vinkel (vilket styrks av personen i vitt till höger innanför vagnfönstret, siffrorna på vagnen 477 och den gula skylten innanför fönstret nere till höger och av skuggans riktning) – så tycks det vara så att vagnen på den undre bilden står på spåret och på den övre vid sidan av spåret. Om då den undre bilden, som Bodil skriver, är tagen efter den övre bilden, då måste det i själva verket ha förekommit två lyft: från spåret (före den övre bilden) och tillbaka till spåret (före den undre bilden).
    Hypoteser: 1: Bodil har fotoshoppat, 2: vi (jag) är offer för en synvilla, 3: Kroatiska spårvagnsförare är mycket starka.

  7. Spårvagnen ser ut nästan exakt som den 3:a som gick ut till Hagaparken, in a childs springtime on rails.
    Min fråga. Du låter som du går två mil om söndagen. Men visst tog ni spårvagnen en bra bit först?

    Utsikten från berget, ja! Man blir alltid yogi på berg.

  8. Jag utgår ifrån att man ser aktern på spårvagnen och att det är spår i bilden bakom men i verkligheten framför den, som den åker iväg på.
    Även om det inte ser ut så.

  9. Jag gjorde mig tydligen en björntjänst (björnar är ju i och för sig starka och kan eventuellt lyfta spårvagnar; dessutom heter berget Medvednica), när jag satte in den andra spårvagnsbilden. Kul i alla fall att det syns att det är (bör vara) samma spårvagn och till och med (delvis) samma passagerare. Hur ska jag nu bevisa att den åker på spår? Litet försök: Klicka på den första bilden, så att den blir stor! Titta sedan noga i gräset bakom den! Syns det inte två parallella linjer som gör en båge ut ur bilden? (Nej, usch, det här får jag väl också ”spö” för. ”Parallella linjer som gör en båge ut ur bilden” – här kan man nästan tro att jag försöker hitta på någon ny relativitetsteori eller något ännu mer skruvat. ”Sedan möts tiden och rummet vid kaféet ett stycke bort.”)

    (Jag är gravt vänsterhänt och kan därför inte skilja mellan höger och vänster, mer än om jag anstränger mig.)

    Yogin fick mig att tänka på påskharen. Som tyskt barn letade jag påskägg ute i naturen, när marken var så här lite brunaktig och påskäggen lyste i gult-grönt-blått-rött-rosa och gjorde en glad.

    Hm, Karin, du gör här en skillnad mellan bild och verklighet, som kastar en ny slöja över det hela. Jag vill egentligen helt torrt mena att det finns spår både bakom och framför – och under – spårvagnen.

  11. Jo, det är en ändhållplatsen, upp på berget får man vackert gå (fast det finns förstås en del som kör bil längre än man får), Men vad skulle det förklara? Att spårvagnen klarar sig utan spår? (Kul förresten att få se – en bit av? – spårvagnslinjens sträckning.)

  12. Nja, jag tror nog att ingen annan än du, på plats, kan förklara spårsträckningen däruppe. Jag kan tänka mig att vagnen kommer på spårkröken till vänster i bild, för att sedan växla och backa in på ett spår vid perrongen, där detta spår tar slut…
    Min karta kommer från Google. På satellitbilden ligger molnen täta över den här platsen.
    (Härmed lovar jag att sluta spekulera i ämnet…)

  13. Tillåt mig då att ändå tjata lite till: Spåren som syns (övertydligt) på den första bilden leder till Sljeme. De spår som lite lömskt ligger och trycker i gräset är de som leder tillbaka ner till staden.

    PS På den undre bilden ser man tydligt nervägens spår.

  14. Hursomhelst är spårvagnarna mycket vackra. Vad är det för säten? Galon, trä?

  15. Ja, de är vackra och de ser underbara ut i gröngräset. Jag tror det är galon i den här typen, men det finns så många typer och generationer av spårvagnar i omlopp här att jag kanske blandar ihop dem och deras sätesklädslar. Jag ska försöka vara mer uppmärksam framöver.

  16. Ang. spårvagnar: En liknande färg, måhända aningen mörkare, är vad jag och många andra hade velat ha på de nya vagnarna i Sthlm. I stället valde man något begravningsentreprenörsliknade svart.

  19. Jag vet nog mindre och mindre om Stockholm – min födelsestad, en av mina uppväxtstäder och min senare ungdoms stad.

  20. Pingback: Till Sljeme igen | Bodil Zalesky

Kommentera