Bland lusthus och småtempel vid Brunnsviken

Under den gångna söndagens förmiddag tog jag mig en lång promenad på egen hand utmed Brunnsviken och runt omkring längs småvägarna och stigarna i Hagaparken. Jag ville se vackra vyer och jag ville gående ute i det fria tänka igenom och förbereda mig inför söndagkvällens Else Lasker-Schüler-evenmang. Ibland satte jag mig för en stund på en bänk nere vid vattnet eller under ett träd och läste lite i en diktsamling och lite i en biografi och funderade och ordnade mina tankar. Många stockholmare var också ute och flanerade i det gröna parklandskapet. Det rådde ett slags feststämning, men ingenting i detta var påträngande – det var lätt att sitta eller ströva en bit ifrån, lätt att var en del utan att delta. Allt kändes lätt och luftigt. Tankarna svävade och studsade hit och dit – Bellman och Fjäriln, majgröna barndomsminnen och Hagasessorna bytte plats och gungade upp och ner och jag läste Else Lasker-Schülers ”Fangt auf ihr Rosenhimmel, auf und nieder” rakt in i grönskan och ner i det glitterblåa vattnet.

p1040411

Carl Eldhs ateljémuseum

p1040399

lusthus vid Brunnsvikens strand

p1040397

"gloriet" vid Stallmästargården

p1040410

Gustav den III:s paviljong

p1040404

Ekotemplet

p10404071

utsikt från Ekotemplet

PS För eventuella glorietnostalgiska läsare – följ det här spåret!

Milano

Milano hör inte till de mest älskade städerna i Italien, men ingen kommer förbi föreställningen om Milano den dynamiska storstaden, bankstaden i dimman. Ur ett syditalienskt perspektiv finns här den kalla, rika, grå och ”onaturliga” nordligheten, där man inte vet något om vänskap och där kärleken är en absurd främling. Från andra håll ser Milano ut som en glänsande jättepärla: Armani, Versace, Valentino, Prada… För många är den jättelika domen en megasymbol. Så är den också en av de största gotiska kyrkorna i världen. För andra åter är Milano operan ”Teatro alla Scala”, ett musikens jättetempel. Eller så är det ordens, de stora förlagens (tänk bara på Mondadori) och "Corriere della Seras" stad. Dessa blandade föreställningar och känslor har fött många dikter och sånger om staden, ofta ett slags trots-allt-texter.

GVE
Galleria Vittorio Emanuele II

Under en tid av mitt liv var Milano världsstaden i söder. Och särskilt på vintern var den staden i dimman eller på andra sidan dimman.

Alldeles nyligen läste jag en liten dikt om Milano av den berömde triestinske poeten Umberto Saba i en liten ful billighetsutgåva med 39 dikter för 3900 lire.

Saba

Milano

Fra le tue pietre e le tue nebbie faccio
villeggiatura. Mi riposo in Piazza
del Duomo. Invece
di stelle
ogni sera si accendono parole.

Nulla riposa della vita come
la vita.

Jag vet inte om det finns någon svensk översättning av den här dikten. En hel del av Saba är nog översatt, men kanske inte den här. Jag gör ett försök.

Milano

Bland dina stenar och dina dimmor finns
mitt sommarnöje. Jag vilar på torget
vid domen. I stället
för stjärnor
tänds om kvällen orden.

Ingenting vilar från livet som
livet.

Och så här sjunger Lucio Dalla om Milano. Lyssna och titta på den lilla ”stillfilmen”!

Milano vicino all’Europa
Milano che banche che cambi
Milano gambe aperte
Milano che ride e si diverte
Milano a teatro
un ole’ da torero
Milano che quando piange
piange davvero
Milano Carabinieri Polizia
che guardano sereni
chiudi gli occhi e voli via
Milano a portata di mano
ti fa una domanda in tedesco
e ti risponde in siciliano
poi Milan e Benfica
Milano che fatica
Milano sempre pronta al Natale
che quando passa piange
e ci rimane male
Milano sguardo maligno di Dio
zucchero e catrame
Milano ogni volta
che mi tocca di venire
mi prendi allo stomaco
mi fai morire
Milano senza fortuna
mi porti con te
sotto terra o sulla luna
Milano tre milioni
respiro di un polmone solo
Milano che come un uccello
gli sparano
ma anche riprende il volo
Milano piovuta dal cielo
tra la vita e la morte
continua il tuo mistero
Milano tre milioni
respiro di un polmone solo
che come un uccello
gli sparano
ma anche riprende il volo
Milano lontana dal cielo
tra la vita e la morte
continua il tuo mistero

Milano Guds onda blick, socker och tjära, skrevande ben, du andas bara med en lunga, du skrattar och har kul etc etc

Eftermiddag vid Vänern

På sträckan mellan Timmervik och Sikhall stupar gråberget på sina ställen nästan lodrätt ner i Vänerns böljor. Londi och jag vill inte följa stigen som löper ett stycke från sjön, så därför får vi kravla oss upp och ner för stensluttningarna, hoppa över klippsprickor och klänga oss fast i ungekarna och tallarna. Vår gång är koncentrerad, det gäller att inte ramla ner. Plötsligt skjuter en råbock som ett guldbrunt spjut upp ur buskarna framför oss och så är han borta. Vi flämtar till men strax kämpar vi vidare.

Allt emellanåt får vi ge upp vårt företag och kava oss upp till stigen för att följa den en bit, tills vi liksom sugs tillbaka närmare vattnet igen:

Vänern

Londi på höjden

Londi och sjön

mossan och sjön

Bologna

Bologna är en trind – redan namnet är behagligt runt – välmående stad i rostrött och tegel. Många italienare från helt andra delar av landet riktar ett välvilligt öga mot den här staden. Här äter man gott och rikligt, folk är vänliga och osnorkiga, här kan man leva. Bologna är just så stort som en stad kan vara utan att bryta med människans mått. Vad mer? Till exempel: Här fanns en stad, Felsina, redan under etruskisk tid. Och i Bologna finns Europas äldsta universitet.

1

2

3

4

5

Francesco Guccini: Bologna
…Bologna la grassa e l’ umana…

Francesco De Gregori: Viaggi e miraggi
…Bologna con i suoi orchestrali…