Sikhall

Några mil norr om Vänerns sydspets på den västra stranden ligger mellan Timmervik och Gällnäs det lilla samhället Sikhall. Ute på en udde finns det berömda sädesmagasinet:

magasin

![magasin](/wp-content/Image155.jpg @alignright)Under 1800-talet expanderade det dalsländska jordbruket mycket kraftigt. Åkerarealen fyrdubblades; i Sundals härad t.o.m. åttadubblades den. Det som stimulerade denna omfattande nyodling var att havren hade högt saluvärde och kunde exporteras, framför allt till England. Högkonjunkturen tog dock slut omkring 1880;den ensidiga och intensiva havreodlingen utan gödsel utarmade åkermarken och skördarna minskade drastiskt, med fattigdom och massutvandring som följd. Sädesmagasinet i Sikhall vid Vänerns strand är uppfört 1874 av tegel från Sikhalls tegelbruk. Fasaderna är grovt putsade och vitfärgade, taket tegeltäckt. Hit levererade bönderna sina havreskördar till uppköpare, som sedan fraktade säden sjöledes till Göteborg. ur ”Byggnadsminnen i Västra Götalands län"

Strax innanför udden på en höjd med blick långt över sjön står det som är kvar av förvaltarvillan (eller var det ägarens?).

villan

Allra överst på höjden står den förfallna Lillstugen med ett måsbo i skorstenen och bredvid står flaggstången kvar, avflagnad och tapper med blank knopp. Den är gjord av ett glas som inte kan grumlas.

stugan

Ute på sjön syns märkliga silhuetter: Nessie? Med familj?

nessie

På klipporna syns andra och bekantare konturer:

R+L

Vägen från villan ner mot vattnet är fortfarande kantad av mäktiga rhododendronbuskar, som just i dessa dagar prunkar som allra skönast.

rho

12 tankar om “Sikhall

  1. Det e väldigt fin och finare kmr det att bli. 😉
    Men det ser inte riktigt ut som det gjort just nu. Pågrung av en skiten kommun kmr det aldrig finnas nån mer ”lillstuga”.:( Synd att det ska hålla på så här. Förstår om ni inte fattar va jag snackar om.
    Men ni e så himla välkomna ner så ska vi ta och beskriva för er va som händer me skattebetalarnas pengar! 😉

  2. Putte,

    jo, jag har allt sett att mycket har hänt – och förfulats – sedan jag tog de här bilderna i början av förra sommaren. Jag fotograferar för att hålla kvar glimtar av det förflutna.

  3. Ni skulle bara veta hur underbart det var att växa upp här.
    Finns inget mer hem förutom sikhall.
    Nu är inget sig likt sen vi sålde det. Allt är rivet.
    Önskar man kunde vara barn för alltid=)

  4. Hej Emilie,
    tack för för ditt besök här! Du har alltså vuxit upp i det stora trähuset där, som står fallfärdigt, men ändå så vackert här på bilderna. Det måste ha varit en underbar plats att växa upp på med den vida blicken över sjön.

  5. Synd att det vackra huset fick stå o förfalla så ! Det var ett så vackert hus från förr.I vuxen ålder, har det varit ett spännande spökslott att kika in i….Det var sorgligt, att det inte blev renoverat i tid. Tänk om det hade varit ett vandrarhem….Kanske hade vi då kunnat sitta där o blicka ut över den underbara viken…Varför förföll det så?

  6. Tack för din kommentar här, Annlouise. Genom det här inlägget ser jag undan för undan vilka band människor haft till den här platsen med de här husen (både huvudbyggnaden och lillstugan). Jag tror någon håller på att bygga något modernt där nu, fast jag är knappast i de här trakterna längre.

    Idén med ett vandrarhem var annars väldigt fin.

  7. Det är fina minnen som kommer tillbaka av bilderna här. Tillbringade en stor del av somrarna, under första halvan av mitt liv, i Sikhall. Gick många gånger på promenad, med min farfar och pappa runt magasinet. Det finns eller fanns väl också ett större hus i närheten, som beboddes av en Bertil, om jag inte minns fel. I den trädgården satt vi ofta och pratade. Om någon av de personer som jag umgicks med om somrarna läser det här: Saknar er fortfarande. Kan även tillägga att Annlouise i inlägg 9, är kusin med min pappa, ibland är världen liten.

    /Jonas

  8. Tack Jonas,
    tack för det du skriver här, det ger liksom mer liv åt det här inlägget och jag tycker det är fint att genom det här inlägget få bjuda på en plats för minnen från Sikhall som det var en gång. En historia byggs upp steg för steg. Och om människor kan mötas runt det här, så är det ännu bättre.

Kommentera