Får jag bjuda på lite händelselöshet? Det bästa på dagen är nog morgonen på Simpas terrass. Min morgonhund är på gott humör och kan spana över ”parken” och Hana ger honom den traditionella gottan.
Sedan följer en kedja av promenader, kanske ett glas med någon, översättande, middagssömn, promenader, lite samtal, lite läsande i ”Modersmjölken” trots att jag nu äntligen har skrivit recensionen…
Nej, här händer väl kanske ingenting utom möjligen på morgonen då vi sitter en stund på Simpa.
Annars är det varmt och jag vädrar på uttänkta sätt. Kanske finns det inget mer att önska.
Augustidagarna går, värmen är här i stan. Ingenting särskilt händer. Miki och jag tar de flesta av våra promenader morgon och sen kväll. Vi hänger lite på kaféer, sover middag och slappar. Jag översätter lite Hoffmann, läser Ikstenas ”Modersmjölken” ett åttonde varv, sannolikt inte det sista. Jag orkar inte ta mig till varken Bundek eller Jarun, Miki badar ju ändå inte. Han badar bara i gräset i skuggan av träden.
Upprepningens skönhet eller kanske kan man kalla det upprepning med variation. Vi sitter på Royal, men vid ett nytt och luftigare hörn. Hajdi och Miki spanar.
Söndagseftermiddagen tillbringade Đurđica och jag på Royal med våra hundvänner Miki och Hajdi. Det var lätt att hitta ett bord i skuggan för det var nästan tomt, alla är väl på landet eller vid havet. Vi människor drack kaffe och hundarna drack vatten och lekte sina speciella hundlekar.
Ingenting annat hände och tiden satt vid bordet bredvid och vilade från sig själv.