Jag läser i Giacomo Leopardis Zibaldone di pensieri (”Tankebok” ungefär) igen. Den innehåller så mycket att jag skulle kunna ha den som enda bok för resten av mitt läsande liv – om det inte hade funnits så mycket annat som lockade…
Sopra ogni dolore d’ogni sventura si può riposare, fuorchè il pentimento. Nel pentimento non c’è riposo nè pace, e perciò è la maggiore o la più acerba di tutte le disgrazie, come ho detto in altri pensieri. (2 Gennaio 1821).
…
Det går att finna ro i smärtan från varje nöd utom ångern. I ångern finns varken ro eller frid och därför är den den största och bittraste av alla olyckor, som jag redan sagt i andra tankar här. (2 januari 1821).




