Jag läser i Giacomo Leopardis Zibaldone di pensieri (”Tankebok” ungefär) igen. Den innehåller så mycket att jag skulle kunna ha den som enda bok för resten av mitt läsande liv – om det inte hade funnits så mycket annat som lockade…
Sopra ogni dolore d’ogni sventura si può riposare, fuorchè il pentimento. Nel pentimento non c’è riposo nè pace, e perciò è la maggiore o la più acerba di tutte le disgrazie, come ho detto in altri pensieri. (2 Gennaio 1821).
…
Det går att finna ro i smärtan från varje nöd utom ångern. I ångern finns varken ro eller frid och därför är den den största och bittraste av alla olyckor, som jag redan sagt i andra tankar här. (2 januari 1821).
”…fuorché il sentimento”, satt jag just och laborerade med, för övrigt.
Till saken. En fråga till er som kan sånt här: ”ånger” och ”ångest”… Vad är etymologin i ”ång-”? Vi har också ”anxiety” och ”Angst-(der-Tormanns-vor-dem-Elfmeter)”. Vi har ”anger”. Och Angered, i Göteborg. Nån som vet?
Ånger och ångest. har med trång och trångmål att göra. Etymologin kan du ta del av här.
Angående Angered:
»Namnet (i Awngaryd sokn 1415) innehåller i förleden troligen en inbyggarbeteckning, avungar ’de som bor vid aven (avarna’), dvs. vid vattensamlingen (-arna). Efterleden är ryd ’röjning’.«
kanske funkar länken nu
Ungefär hur många sidor omfattar samtliga volymer i Zibaldone di pensieri? Ser att den du äger är volume primo.
Tack för det, Agneta!
Jag säger också tack till Agneta för denna utredning av härkomsten av orden ”ånger” och ”ångst”. Det var faktiskt något jag också funderade över, Gunnar – när jag skrev ner min översättning av Leopardis rader.
Sprezzatura (vilket namn!),
tillsammans omfattar de två volymerna lite knappt 1200 (tättryckta) sidor i den utgåva från Mondadori som jag har.
Jag stötte på Leopardi via Nina Björk och Sebastiano Timpanaro och räddningen för den som inte läser italienska får bli en kommande engelsk översättning:
http://www.leopardi.bham.ac.uk/zibaldone/
Lennart,
spännande översättningsprojekt! Tänk om man kunde göra detta till svenskan också. Nej, det blir nog inte så. Du stötte på Leopardi via Nina Björk och Sebastiano Timpanaro – hur då eller vad skrev de?
Förra hösten läste jag Nina Björks avhandling ”Fria själar” och fann den mycket intressant. Hennes illusionslösa syn på människans plats i universum och vad en sådan syn borde innebära för hur vi lever (och då inte bara i våra könsroller) var inspirerad av Terry Eagleton och Sebastiano Timpanaro.
http://langsambloggen.blogspot.com/2008/11/sebastiano-timpanaro-on-materialism.html
Den senares ”On materialism” hittade jag till slut i ett danskt antikvariat och i inledningen till denna bok (som jag ännu inte läst klart; den trasslar efterhand in sig i tidsbunden inommarxistisk diskussion) tar Timpanaro upp Leopardis pessimism, som han menar är radikalt annorlunda, en strikt materialistisk pessimism, som illusionslöst ser människans skörhet som biologisk varelse.
Leopardis pessimism står i motsats till romantikens, till existentialismens och även till upplysningens (vetandet och den tekniska utvecklingen är ingen räddning undan våra grundläggande villkor).
Den kunde ligga till grund för ”a common morality, based on the solidarity of all men in the struggle against nature: a struggle that is, in the final analysis, a desperate one, but wich alone can make all men brothers…”
Vilket nog är vad Nina Björk siktade mot. Och som jag väntar på att hon ska utveckla.
Jag kan tänka mig att det är i ”Zibaldone di pensieri” man hittar Leopardis tankar.
Tack för ditt utförliga svar, Lennart. Jag googlade nu dessutom på Timpanaro och såg att han skrivit annat om Leopardi också – La filologia di Giacomo Leopardi (1955). Ja, i Zibaldone finns mycket, väldigt mycket tankestoff, men också eller främst – på ett annat sätt i alla fall -så finns hans tankar inne i hans dikter. En del av dem finns i svensk översättning. Kanske inte så få. Här finns en av de allra kändaste och oerhördaste på både italienska och svenska:
L’infinito
Och därmed, Lennart, har du givit ett utomordentligt bra svar på frågan varför så många ekologiska aktivister tenderar att vara antihumanister: människan är ett dumt troll som aldrig riktigt passat in i den ekolgiska berättelsen (kom ihåg Stig Dagermans dagsedel om maskarna och liket). Nature is dumb, i betydelsen ”stum”. Den vet inget, för den kan inte prata. Den bara händer.
Som bloggsfären, ungefär. Fråga Malte Persson.
Bodil: tack för dikten! Än en gång: du bedriver lyrisk folkbildning… Jag ska se vad bibliotek och antikvariat har av Leopardi.
Gunnar: det finns nog två ”ekologiska” sätt att förhålla sig till den stumma naturen och det faktum att vi människor trots allt är en del av den. Dels en antihuman ekologism där det bästa vore om vi försvann, eller lät allt växa igen; dels en humanistisk, där vi strävar efter att anpassa oss efter våra reella villkor. Nina Björk är inne på den senare. Vi är aldrig ”fria själar”, fast vi tror det. Pessimismen är där en utgångspunkt, inte en slutpunkt.
Malte Persson? Var?