Författare: Bodil Z

”Winterreise” igen

Bodil Z

Jag har fastnat i målningen ”Winterreises” garn. Nyss lät jag denna Christopher Rådlunds målning spela en av huvudrollerna i en kort text i Salongen och nu tittar jag på den igen och undrar och grubblar lite över komponenterna i den. Egentligen är den här målningen två. En andas tysk romantik i lustfylld smärta och en är kall metall från modern tid (eller möjligen urtid). Eller så kan man säga att själva grunden i målningen är ett eko från romantiken: himlen, marken – den nära och den avlägsna, ljuset, skuggorna, den ”innersta stämningen”. De schematiskt uppställda stolpraderna är det nurtida och dessa stolpar verkar inte ha del av tavlans ljus eller dunkel. De ser ut att vara ditställda i svart ovanpå målningens yta.

Är det mörka fältet bortom den snötäckta eller i alla fall ljusa marken kanske havet? Då är de ljusa stänken i det mörka väl vågors skumkammar. Plötsligt känner jag igen platsen. Men då måste jag hålla undan stolpraderna.

Nog är väl marken, havet och himlen i Rådlunds målning ett slags något vidare vy över marken, havet och himlen i Caspar David Friedrichs Der Mönch am Meer? Och munken, ja, han har givit sig av.

Jag ser på ”Winterreise” igen. Det romantiska öppnar betraktaren och skapar mottaglighet för förnimmelser av smärta och annat. Stolparna naglar fast.

Fågel Rock

Bodil Z 9 kommentarer

Från det nu mjuknande skidspåret som löper längs åsen har jag under en tid dag för dag hållit utkik efter en märklig grå fågel med gåshals och risiga fjädrar. Den är stor och tung och verkar hålla något dolt under snön. Den kastar vaksamma blickar åt sidorna. Har den gömt sina vinterägg där under skaren?

Är min fågel en nordlig urtidsstruts? En gåsikon? Eller är den en inkarnation av mytens Fågel Rock?

Spår

Bodil Z

Under en tid har skaren på snön här i skogen varit stark nog för att bära alla utom älgarna. Skidspåren är fint tecknade med märken av rådjursklövar och tassavtryck från harar och rävar:

Älgarna stegar för det mesta fram bredvid skidspåren,

fast ibland korsar de skidleden. Deras ben skär djupt ner i snön och på botten av spårhålen ser man skarpa klövavtryck:

Ofta har de sina nattläger, sina legor, alldeles invid skidlöparnas stråk:

Här står de brunrandade karen nära inpå varandra; det gäller att ligga tätt. Det är säkert svårt ändå att hålla värmen i vinternatten.

Om abort: ”Över hundra miljoner försvunna små flickor”

Bodil Z 6 kommentarer

I måndagens SvD läste jag en artikel av Per Gudmundson (en skribent jag i allmänhet uppskattar), som gjorde mig fundersam. Eftersom texten är mycket kort kopierar jag in hela här:

Över hundra miljoner försvunna små flickor

När det föds fem pojkar i Kina, så föds det bara fyra flickor. Länge har man trott att den skillnaden berott på den kinesiska statens enbarnspolitik.

Men riktigt så enkelt är det inte. I senaste numret av The Economist beskrivs att stora delar av Asien har samma problem, om än i något lägre grad. I delar av Indien och i de forna Sovjetstaterna Armenien och Azerbajdjan föds det mycket fler pojkar än flickor. Man kan säga att långt över hundra miljoner flickebarn offrats.

Moderna familjer föder få barn. Urgamla preferenser för gossar lever dock kvar. Ny teknik möjliggör selektiv abort. Ett groteskt mönster skapas ur vad som i enskilda fall kan vara begripliga beslut i en patriarkal miljö.

Men det sker i fattiga länder. Sydkorea är åter på väg i riktning mot balans. Med välstånd ökar barns och kvinnors rätt.

Vid ena sidan av texten fanns en bild av ett litet rosa plagg:

Nu vet jag inte var Per Gudmundson står i abortfrågan i vanliga fall, men jag vet att många andra gör en stor skillnad mellan könsselektiv abort och annan. Man tycker då plötsligt att ”flickebarn offras” i stället för att som i andra fall se aborten som en operation av en del en kvinnas kropp. Det lilla rosa plagget pekar på det sorgliga i övergreppet på flickebarnet – men blir det mindre sorgligt om man fogar in ett ljusblått pojksymbolplagg i bilden? Eller för att tala klartext: Är könsselektiv abort verkligen något väsensskilt från abort på andra grunder?

Aupa – Úpa

Bodil Z 9 kommentarer

Högt uppe i Riesengebirge/Krkonoše finns en sankmark som heter Aupa på tyska och Úpa på tjeckiska.

De här båda namnen har fascinerat mig sedan jag först hörde dem och jag har letat efter deras ursprung, men inte funnit något substantiellt. Jag tror att Aupa/Úpa varken är tyska eller tjeckiska till sitt ursprung och jag tvivlar på att de alls har varken gemanska eller slaviska rötter. Det här namnet verkar komma från ett språk som talades här före både slavisk och germansk bosättning. Kan det vara keltiskt? Eller är det en kvarleva från ett språk av en stam vi inte vet något om?

Jag medger att detta bara är ren spekulation, men kanske kommer någon som vet något om detta förbi här en dag…

Just namn på landskapliga företeelser: berg, floder, sjöar, slätter, träskmarker, öar… – kallar man dem ”toponymer”? – tillhör ofta ett djupare historiskt skikt än namn på orter och ännu större kan tidskillnaden vara mellan dem och de ord, som inte är platsnamn, som vi använder i vårt dagliga tal. Ett bergsnamn eller namnet på en flod kan ligga inkapslat i språkets föränderliga ström under oöverskådlig tid och de liksom hälsar till oss från människor som för årtusenden sedan levde i det som nu är våra hemtrakter.

…

PS I Salongen finns sedan någon dag en text om essäsamlingen Berlin av den slovenske författaren Aleš Šteger att läsa.