Författare: Bodil Z

Bilder från Poreč

Bodil Z 4 kommentarer

Några mil söder om Dajla och Novigrad ligger Poreč. Jag hade trott att jag skulle känna igen något av staden från den där resan för tjugofem år sedan, men nej, allt var ”nytt”. Kanske var det bra? Det går inte att veta. I alla fall flanerade vi utmed dess lugna blanka gator ner till havet och så in i stadens hjärta igen. Det är säkert annorlunda här i juli och augusti och jag föreställer mig att man redan om någon vecka kommer att få svårare att komma åt att njuta av gatstenarnas mjuka blankhet. Jag är svag för just den här sortens gatstenar.

Ett av många orientaliskt-venetianska fingeravtryck i gatubilden:

Det är de här gatstenarna jag talar om:

≈≈≈

PS Det blir lite "pausigt" under pausträdet några dagar igen. A presto!

Havet vid Dajla

Bodil Z 3 kommentarer

”Vägen till Dajla är ingen väg.” Den gångna helgen beträdde jag för första gången på tjugofem år Istriens jord söder om den slovenska gränsen. Nu verkade allt mera hemma än det hade gjort då, den där veckan för länge sedan. Dajla var en ny plats för mig, men ändå inte. Dajla är en by som ligger i den röda jordens område; längre in åt öster på den istriska subkontinenten – ja, Istrien verkar så ändlöst – är jorden grå och sedan vit, men de jordarna har jag inte upplevt. Inte medvetet i alla fall.

Havet hade jag inte heller sett på länge, kändes det som, men egentligen var det bara några månader sedan jag blickade ut mot Miramare i Trieste. Men havet saknar jag alltid när jag inte har det nära. Jag vet vad Ilma Rakusa menar när hon ger en bok namnet Mehr Meer.

Blick ut mot havet:

Blick in mot land:

Was ist Kunst?

Bodil Z 2 kommentarer

På kvällarna innan jag slocknar eller släcker lampan bläddrar jag en stund i boken Was ist Kunst? och låter mig överraskas, störas, tråkas ut, roas och lockas av de korta texterna där.

Här följer några av de 1460 svaren på frågan:

Kurt Badt (Kunsthistoriker): Die Kunst ist ihrer Struktur nach doppelschichtig aus der historischen Bedingtheit der Künstler und aus dem Streben nach Unbedingtheit, worin das eigentlich künstlerische beruht.

Pablo Picasso: Die Kunst ist der Sohn der Verlassenheit und des Schmerzes, und ich male, wie andere ihre Autobiographie schreiben.

Wassily Kandinsky: Jede Kunst hat ihre Wurzeln in ihrer Zeit, aber die höhere Kunst ist nicht nur ein Echo und ein Spiegel dieser Epoche, sie besitzt zudem einen prophetische Kraft, die weit und tief in die Zukunft reicht.

Martin Buber: Die Kunst ist nicht das Brot der Welt – aber der Wein.

Simone Weil: Die Kunst ist ein Versuch, auf eine beschränkte Mänge von Menschenhand geformten Stoffes ein Abbild der unendlichen Schönheit des ganzen Universums zu übertragen. Ist der Versuch gelungen, so darf dieses stoffliche Gebilde das Universum nicht verbergen, sondern es muß uns vielmehr dessen ganze Wirklichkeit ringsum enthüllen.