Författare: Bodil Z

MojUppsats

Bodil Z 5 kommentarer

Idag vill jag peka på en nyöppnad blogg, som heter MojUppsats (”MinUppsats” på helsvenska). Det är en grupp av mina svenskstudenter som startat den och anledningen var de ovanligt fina texter som jag fick läsa under ett litet projekt som bestod i att anta den svenske historikern Dick Harrisons utmaning till unga studenter i den här artikeln.

De första sju-åtta texterna kommer alltså att röra sig kring frågan om dagens studenter kan mindre än gårdagens. Sedan kommer bloggen att öppnas för intressanta och välskrivna uppsatser från alla svenskgrupperna vid universitetet i Zagreb. Min roll är att språkgranska och hjälpa till vid urvalet. Och att vara med och sprida det hela.

Droppvis

Bodil Z 6 kommentarer

Vi lever livet droppvis. Vid den här ställningen sitter/ligger vi två timmar om dagen tills vidare.

Annars är vi hemma eller ute på väg hit eller dit eller så är jag iväg och arbetar.

Igår upphörde tvättmaskinen – full med lakan – att fungera och det luktade bränt på ett hotfullt sätt, men inne i maskinen stod vattnet högt och det rann ut över golvet, när jag öppnade luckan. Det också, tänkte jag stillsammare än man skulle kunna tro. Och jag lät bli att hänga ut lakanen i regnet. Hittade några halvdåliga hängställen här inne i stället. Londi låg på soffan och undrade kanske vad jag ägnade så mycket energi åt.

Vår väg är ganska smal och det stupar rätt brant vid kanterna. Det gäller att inte slira på sådant som en trasig tvättmaskin.

Londi hemma igen

Bodil Z 3 kommentarer

Så är vi två igen. Ännu luktar hon lite sjukhus och allt är en aning ovant, fast hon gick hemåt genom stormen och regnet med kraftfulla steg. Det märktes att hon hade ett mål. Och nu är det skönt att vara här inne tillsammans.

Det blir fler besök på sjukhuset, det förstår vi båda två. Men det går att hoppas lite stillsamt på goda dagar.

Bilder från Gradec

Bodil Z 4 kommentarer

De här bilderna är från i lördags timmarna innan hösten kom och la sitt köldlås över allt. Jag gick en runda utan mål kors och tvärs genom Gradec jagande efter en jämnvikt jag inte kunde hitta. Lägenheten är så tom och jag är hemlös utan Londi. Det är bara att erkänna. Och ändå var staden förstås vacker.

Kamenita vratas mörka ingång skymtar i bildens centrum:

I fonden tornet Kula Lotrščak:

Martinje u Zagrebu

Bodil Z

För att distrahera mig lite – jag kunde ändå inte hjälpa Londi på sjukhuset – åkte jag in en sväng till stan någon gång vid middagstid igår för att dra in en liten pust av Sveti Martinsfirandet. På Trg bana Jelačića spelades folkmusik från ett podium och ett folkdanslag tog kraftfulla och färgglada steg på marken nedanför. Och hela torget var fyllt av stånd med vin och kött och korv. Och människorna drack och åt och drack.

Ett sent stråk av sommarvärme vilade ännu i luften över torget medan jag var där, men bara någon timme senare dröp höstregnet ner och temperaturen störtdök från 20 till 9.