Så är vi två igen. Ännu luktar hon lite sjukhus och allt är en aning ovant, fast hon gick hemåt genom stormen och regnet med kraftfulla steg. Det märktes att hon hade ett mål. Och nu är det skönt att vara här inne tillsammans.
Det blir fler besök på sjukhuset, det förstår vi båda två. Men det går att hoppas lite stillsamt på goda dagar.
Så skönt att se Londi vila på en mjuk matta hos dig. Vi önskar er goda dagar nu.
P.S. Som tillägg vill jag berätta om ”vår” berguv, som sökte skydd mot regn och blåst liggande – eller snarare sittande på bilens bagagehylla under carporten. Han börjar bli känd i bygden som en mycket social person, ung och lite oerfaren.
Hon ligger så fint på sin matta och jag känner riktigt hur nöjd hon är med att vara hemma igen, Londi. Jag blev så glad att läsa rubriken ”Londi hemma igen”. Små steg framåt varje dag och god bättring, önskar jag till en älskad hund och vän.
Tack Mamma (fint med den lilla uven!) och Ingrid, ja, vi hoppas det ska bli lugna och bra dagar nu, även om vi måste till sjukhuset rätt ofta för kontroller och annat.