De här bilderna är från i lördags timmarna innan hösten kom och la sitt köldlås över allt. Jag gick en runda utan mål kors och tvärs genom Gradec jagande efter en jämnvikt jag inte kunde hitta. Lägenheten är så tom och jag är hemlös utan Londi. Det är bara att erkänna. Och ändå var staden förstås vacker.
Kamenita vratas mörka ingång skymtar i bildens centrum:
I fonden tornet Kula Lotrščak:
Jag känner igen mig: så jag går där lite med dig nu. Nynnar på: Mare O mare.
Tack för stegen tillsammans. Nyss var jag hämtade Londi – fast imorgon ska vi till kliniken för nya infusioner. Vi nynnar också på någonting.
Jag önskar dig en god natt – med Londi.
Godnatt, Mamma!