Jag är ju sedan alltid ute på bete bland orden och här i min ”nya” (lite ny är den den nog för alltid) kroatiska värld gör jag naturligtvis oupphörligen fynd. Ett särskilt nöje bereder mig de turkiska och tyska lånen, de förra för att de blänker så odechiffrerbart hemlighetsfullt, de senare för att de liksom skojar med det välbekanta. För inte så länge sedan fann jag orden ”šminka” och ”šminkati” som ju förstås är ”Schminke” och ”schminken” eller på svenska ”smink” och ”sminka”.
kanske är det kindröda här smink
För att få veta lite mer tittar jag in hos Hellquist och där läser jag bland annat att det svenska ordet ”smink” är ett tyskt lån och att ordet även betytt ”fet gyttja” (på östfrisiska!). Enligt vissa källor har ordet med ”smeka” i betydelsen ”gnida” att göra. Vidare säger Hellquist: ”Ordet uppträder i tyskan först på 1400-talet, men saken var bland germanerna känd långt tidigare, liksom för övrigt redan hos antikens folk och dessutom, väl sedan äldsta tider, i bruk hos de ryska bönderna.” Det där sista om att de ryska bönderna skulle ha varit särskilt tidiga med att sminka sig gör mig lite förvirrad, men denna reaktion har säkert bara med okunskap att göra.
