Svansjön

Nu när solen är tillbaka eller åtminstone på tillfälligt besök går Miki och jag ofta till det där hålet i plåtstängslet och tittar ner på vår egen Savica, som jag tror är underjordiskt förbunden med den stora floden Sava, som slingrar fram några hundra meter bort. När det är högvatten i Sava har vi högvatten också här. Den höga, obegripligt tunna byggnaden är eller var en plats där glödlampor testas/testades. När jag säger det ter det sig ännu mer osannolikt än när jag bara tänker det. Men sant ska det visst vara. Och på nätterna lyser det starkt från något av de övre etagen, starkt rakt igenom. På väggen en bit ovanför vattnet har någon med stora bokstäver skrivit BRODO TROJU LIBE. Orden är från ett sådant där lekspråk ni vet, ett sådant som barn brukar hitta på när de vill forma hemlighållare (”sekreterare”). DOBRO JUTRO BELI betyder det och det har jag kunnat läsa från mitt fönster i över ett år, även om jag inte heter Beli.

Denna vinter är vattnet en svansjö, alltså en fristad för vårt svanpar. De levde här förra våren och verkade vilja bygga bo och föda ungar, men de försvann innan något sådant blev verklighet.

Det är nog bara jag som tittar på svanarna, Miki har annat och närmare som han undersöker eller nosar efter. Möss? Råttor? När vi är ute är vi ofta i varsin värld, han i sin, jag i min. Hemma är vi tillsammans.

Svanarna simmar vackert, de skiljs och de möts, de cirklar runt varandra och halsarna bildar graciösa mönster när de böjer dem hit och dit. Och det är tyst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *