Igår var Miki och jag nästan hela dagen vid Jarun, idag är det för varmt eller vi behöver i alla fall en pausdag emellan. Dessutom pågår det något här hemma så jag kan inte vara borta för länge. (Mer om detta ”något” senare – intressant bara för den intresserade.)
Nå, tillbaka till gårdagen: Vi slog läger på vår plats under popplarna och Miki växlade mellan att vila, spana efter änder och att dricka vatten i strandkanten. Jag tog mina simturer, solade och skuggade lite om vartannat tills jag fick idén att försöka fotografera de små fiskarna som simmade hit och dit i det grunda vattnet alldeles framför mig. Först var jag väldigt försiktig och tog bilderna på för stort avstånd – det är ju svårt att veta vad fiskar ser eller skräms av ovanför vattenytan. Efter en stund hasade jag närmare, tog några bilder, men också nu var avståndet inte det rätta för att fiskarna skulle synas bra på bild. Jag närmade mig ytterligare tills jag satt på huk alldeles i strandkanten med mobilen strax ovanför vattenytan. Där satt jag sedan och väntade. Då och då kom en fisk förbi, men jag visste att det fanns åtminstone två som höll till där. Ja, jag tog en ganska tydlig bild på den ena eller första fisken.
Sedan satt jag så där i kanske en halvtimme, kanske en timme och tog då och då en bild på de två fiskarna, för nu var de två hela tiden, en lite större, en lite mindre. Jag tänkte saker om fiskars liv, om hur de rörde sig och vad de kanske fångade eller betade från botten, vad de gjorde när de möttes eller hur det var för dem när de simmade sida vid sida.
Nej, jag vet inte artens namn, men jag kan säga att de är små, den stora är högst tio centimeter lång. Kanske är de unga.