Igår inledde vi våren med ett nytt Babylon på Vespa. Språkkafé ju. Några kom inte för att de i sista stund kom på att det var alla hjärtans dag, men vi blev just så där ”lagom många” som man kan önska sig. ”Lagom” är rätt tänjbart. Vi satt i den där avbalkningen med väggfasta bänkar och golvfasta bord, så om människorna blir vilda står ända allting kvar utom kanske glasen. Miki njöt av att vara Babylon-maskot och av att egentligen allt var tillåtet för honom. Vi pratade mycket om turkiska eller om turkologi eftersom vi hade två turkologer i gänget. Jag ska inte säga vad vi sa.
