Inatt var det nog fullmåne här, fast jag vet att månkalendern inte säger så, den väntar lite. Men det är för att den inte känner till det här undantaget i hörnan mellan Brijunska och Kornatska, här är det ibland fullmåne flera nätter i rad. Det beror på jordaxelns speciella lutning just på denna plats.
När det är fullmåne vaknar jag vid tretiden av att månljuset reflekteras från hallgolvet. En mjukvit stråle löper genom toalettfönstret och in hit. ”Mjukvit” säger jag för att den inte har några skarpa kanter. Jag vill då gärna gå upp och öppna fönstret och i natt följde jag den impulsen. Det är ju nästan alltid värt det. Och denna gång tog jag också en bild. Strax därefter sov jag igen och först nu på morgonen tittar jag på bilden och ser då att allt jag såg på natten verkligen var just så: björkens hållning, valnötsträdets spretande grenar, huslängan mittemot med det märkliga ljuset alldeles under taket och bäst av allt de vita molntussarna och ja, en av dem försökte verkligen komma in i rummet.