Och så är det plötsligt så där intensivt hemmabäst. På morgonen låg dimman över staden men när Vesna, Miki, Tama och jag hade åkt en bit från Sesvete mot nordost så var vi uppe bland kullarna vid byn Blaguša och solstrålarna började leta sig genom det gråa luddet. Här ställde Vesna av bilen och vi började gå. Vi hade vägen eller vandringen som mål men kanske också svamp, sunčanica (fjällskivling) till exempel. Det första ätbara vi hittade var druvor och vi åt lite grand. Och så gick vi uppåt uppåt och hundarna var glada och vi människor också.
Efter ett mindre lyckat möte med ett jaktlag kom vi in i skogen, en kastanjeskog och medan vi tittade efter svamp började vi plocka kastanjer, fast Vesna sa att hon inte brydde sig om kastanjerna eftersom hon var ute efter svamp. Vi skrattade lite åt oss själva och åt det här som man kan vilja ha eller inte. Hundarna försvann och kom tillbaka. De sprang planlöst målmedvetet.
Runt omkring oss var landskapet så vackert att man egentligen inte behövde hitta eller plocka något men människan har ju sina instinkter. Vesna plockade små fina nässlor till soppa och jag hittade en övergiven tomatplantering som jag plundrade så smått, ja man kan plundra så smått. Och så plockade jag med en viss intensitet kastanjer.
När vi inte var i kastanjeskogen gick vi längs vägar och stigar i vinodlingarna. Vesna pekade ut riktningen mot vallfartsorten Marija Bistrica och jag sa att jag varit där en gång och Vesna sa att hon tycker om Marija Bistrica för att det är vänligt och inte så överdrivet kyrkligt. Timmarna gick, hundarna sprang sig trötta och ibland tog de sig en paus i grönskan.
Någonstans vände vi eller så gick vi i ett slags ögla, i alla fall började vi gå neråt igen. Solens strålar blev lägre och gav ett alldeles särskilt skimmer åt världen. Vi blev mer och mer stillsamma och drömska alla fyra och på den sista bilden ser ni Miki vila vid ett träd i vägkröken medan Tama som har längre ben gjorde en extra sväng över markerna.
Till sist var vi nere vid bilen igen och Vesna körde en kort bit till byn Kašina där det finns en liten restaurang. Dimman började komma igen och det var lite kallt att sitta ute men de grillade grönsakerna värmde och jag drack ett litet glas škropec. Gissa vad det är.
Jag gissar att škropec är vin av något slag.
Ja, det är ett vitt vin med ett stänk av mineralvatten. Enkelt och billigt var det: sex kuna för ett glas.