Inte helt sällan stöter jag fortfarande på någon som säger: ”Jag stöder Ukraina, men…”Jag säger då: ”Så du står liksom mittemellan putin och Ukraina?” eller ”Det passar ryssarna perfekt.” eller ”Det passar putin perfekt.” Min samtalspartner svarar då och slår kanske svepande ut med armen: ”Äsch, putin… det handlar ju inte alls om putin.” Jag svarar då: ”Så putin inget med kriget i Ukraina, med angreppet på Ukraina att göra?” Nu minns jag inte fortsättningen, fast jag skulle kanske kunna gissa, men jag låter bli. Det är för lätt.
Är detta något nytt att de här halvanhängarna (kryptosvikarna) av den ukrainska saken, gärna med ukrainska flaggor klistrade lite här och där, låter putin bli till något ovidkommande? Vad är det då som är vidkommande? Ja, ni gissar rätt: Nato, USA, kanske EU… Ukraina angreps för ett halvår sedan och plågas sedan ett drygt halvår av Ryssland för att… Nato…USA…EU… Ryssarna marscherade in i Ukraina och började bomba städerna och människorna i dem… för att Nato…
Ryssarna våldtar ukrainska kvinnor, mördar och lemlästar barn, torterar krigsfångar, bränner skördar, jämnar städer med marken… för att Nato… för att USA…
Varför är det möjligt att komma med sådana påståenden? Och varför kan man mitt i mördandet och den utstuderade grymheten rycka på axlarna och säga ”äsch, putin”? Och sedan promenera ut med en ukrainsk flagga på portföljen eller profilbilden. ”Stackars Ukraina”, säger några, ”det är Nato som lurar ukrainarna att slåss mot sina bröder, tänk om det kunde bli fred.”
