Kommer de gamla vänsterkoryféerna någonsin att vakna till sans? Troligen inte, troligen kommer döden före uppvaknandet. Men leden bakom dem glesnar. De som ger sig av är sällan värda någon beundran, de är mest att likna med råttor som flyr från det sjunkande skeppet, men ändå är det bra. Även om många av dem snart finner andra ruttnande avgudar, så är det bra i denna korta stund.
Jag har särskilt lagt märke till Noam Chomskys putinvurm. Han hävdar att Ryssland efter Holodomor, förtryck, utsugning har rätt till ukrainarnas land. Och han tycker att det är Nato som ligger bakom ryssarnas barbariska folkmördarkrig. Han tycker inte att Ukraina har rätt att finnas. Javisst, åtminstone delvis säger han det lite falskare och mer inlindat, men vad han säger betyder detta. Att han inte vet vad ”raka rör” innebär är en annan sak. Ännu har han anhängare men fler och fler drar öronen åt sig.
Peter Handke, som annars tycker om att ”förklara” politiska och militära förlopp för att inte sällan falla ner i djupaste undfallenhet mot krigsförbrytare, ligger lågt. Men hur skulle han kunna stå på någon annan sida än putins eller Rysslands? Nu gömmer han sig i buskarna i sin franska slottsträdgård, trycker där och hoppas att inte bli sedd. Fast kanske kommer hans rättshaveri (i betydelsen "rättens haveri") att driva honom till att utropa att Ukraina är skapat av Nato eller att Ryssland för ett heligt krig. Vi får se – eller inte.
Jag har inlett uppräkningen med det här två skamlösa figurerna. Nu överlåter jag åt andra att i tanken eller i ord rada upp de följande hundra eller tusen eller fler förkomna koryféerna…
Lysande Bodil! Han har ju så länge varit en av de värsta i denna amerikanska ”vänster” som dyrkas Europa över. Inte minst i Sverige. De som gått hack i häl med Jan Myrdal har haft Chomsky som en av sina husgudar.
En volym med Peter Handkes Serbientexter skulle ha kommit ut redan i fjol. När jag förhörde mig angav förlaget ”problem med översättningen”, vilket jag inte tror en sekund på. Om den kommer så lägger sig svensk kulturjournalistik av stockholmsmodell på bara knäna och skriver om hans ”komplexa” men ”djupt gripande” relation med folkmördarna.
Ja, Chomsky är en lömsk figur och hans beundrare ett elände. Vad gäller Handke så letar jag efter något nytt politiskt uttalande, men han ligger tydligen just lågt, platt mot botten. Jag låter var och en för sig själv eller med ord lägga till fler namn.