Och det som inte blev av igår blev av idag. Morgonhimlen var hög och klar och klädd i sitt blåaste blå. Jag raskade undan morgongympan och nej, ingen frukost, Miki och jag får aldrig någon frukost innan vi varit ute på morgonrundan. Snart var vi ute och målet var Branimirova tržnica, nu var det rätt väder. Vi följde Vukovarska på solsidan och dagen var bländande trots kylan. När vi nådde Držićeva svängde vi uppåt i riktning mot Medvednicas nu snöpudrade sluttningar. Att en taxichaufför kom att bli ”Gastgeber des Bildes” tackar jag för.
Den höga gråa byggnaden till vänster med det hjälmliknande taket är saluhallen på torget vi var på väg till. En liten stund senare var vi där och vi gick ett varv bland grönsaks- och fruktstånden och jag handlade av mina favoritdamer: vitlök, granatäpple, pumpafrön, pumptärningar… Jag beställde ett litet surkålshuvud till imorgon eftersom jag inte ville släpa på ett trekilos. Och så gick jag in i hallen för att köpa ost. Den här gången fick Miki vänta utanför, inte så mycket för att det är hundförbud utan för att jag hade för många kassar att hålla i och han är ju en nyfiken varelse och det kan bli spännande under ostdisken.
Sedan var vi ”lediga” och kunde gå till ”Ribarnica” – som inte längre säljer fisk utan rymmer en bar – och slå oss ner i solen och beställa en kaffe till mig och vatten till Miki. Varorna fick posera på den ena stolen.
Och så satt vi där och jag drack mitt kaffe och tränade mig på att blåsa ut skalen från pumparna på ett någorlunda vårdat sätt. Miki tiggde till sig en och annan gotta och spanade annars efter duvor.
Då och då frågade någon mig om klädståndet mitt emot var mitt, men det var det ju inte.
