Ja, jag har bestämt mig för att försöka leta mig igenom det jag har täckt över med glömskan och stundens kamp mot ensamheten och rädslan. (Jag tänker tala så här öppet och därför måste jag be er att vara återhållsamma med sådant som för mig blir till ett otäckt låtsasvetande – ta inte illa upp, men allt är mycket bräckligt här hos mig, i mig!) Jag visar en bild tagen en kväll från Ponte Rosso. Det är stilla och jag ser ut mot havet.
Det är kvällen innan allting sattes i rullning mot stupet. Jag vet ingenting här och därför vill jag börja just här. Dagen efter förändrades min värld utan att jag visste det, men jag kände något slå ner på mig. Och nästa dag kom vissheten om förlusten, en av mitt livs största katastrofer.