Vi började på Simpa som vanligt, eller enligt vår nya vårvana. Morgon på terrassen.
Sedan rullade vi in till stan och strosade längs Tkalčićeva med vänner, drack kaffe, tittade, nosade, pratade…
Och så bröt eftermiddagen av mot kväll och jag fick av Maria veta att Duilio är i stan och inte i Kraków längre. Han är här men på väg till Ostrava för nya koreografiska uppdrag. Miki och jag tog spårvagnen västerut.
Vi tre människor och två hundar sammanstrålade i en bar vid Savska, en bar med ett mycket långt namn, som jag har tappat ur minnet. Hundvänlig i alla fall, trots att Pika var ganska gapig. Miki teg borstigt och Maria tyckte att båda hundarna var på gränsen till farliga.
Och tiden gick och Duilio och Pika följde oss till spårvagnshållplatsen.