Och så är solen tillbaka på Simpas terrass och Ivan har ställt ut borden igen och Hana serverar. Och Miki och jag har tagit oss rollen som morgonens första gäster. Idag var det redan andra gången under den här nya epoken.
Terrassen är vår och vi hälsar vänligt från vår upphöjda position när någon vi känner går förbi. Och jag dricker mitt kaffe och vanans makt är oemotsäglig.
Miki kräver mig på belöningar för sitt sittande och sitt borstiga tålamod.
