Livet har visst överhanden över ”skrivet” i dessa dagar, men nu ska jag ändå skynda mig att klämma in en kort notis med bilder från gårdagskvällen. Äntligen, efter flera månaders uppehåll lyckades jag samla mig till att bjuda in till ett Babylon på Vespa.
Det blev en glad kväll och vi fick ett slags ”eget rum” mitt emot bardisken. Borden var golvfasta ifall sällskapet i rummet skulle förvildas eller för att det skulle vara lättstädat. Och Miki fick sitta var han ville och det gjorde han också. Vi blev just så där lagom många: sju människor och en hund. Jag tror det är ett idealtal för Babylon. Och i Babylon talar man bara svenska som ju är ett babyloniskt språk.
Av någon anledning kom samtalen att cirkulera mycket runt hundar. Man också runt katter, barn och översättande. Till det drack vi vad ville, bland annat Nikšićko, det där montenegrinska ölet som vi brukade dricka på Kino Grič innan de bestal oss på den bion och den baren. Men nu har vi Vespa. Och på Vespa kan man sitta ute under den varma årstiden utan att dränkas av ljudet från trafiken.
