Solen lyser klar och Miki och jag använde förmiddagen till en lång runda till moskén och vidare. När vi kom fram till moskéområdet märkte jag några förändringar, ja, det är ett tag sedan vi gick här, kanske ett halvår. Nya höga stängsel har kommit upp runt idrottsplatsen Nur och det inhägnade området har förstorats. Det var lite svårt att hitta en passage där vi kunde gå igenom.
Överallt skyltar med överstrukna hundar, kanske bröt vi mot någon regel, jag vet inte. Jag såg en ny stor parkeringsplats utanför moskén och ändå var det fullt med bilar längs gatorna omkring. Ja, det är fredag.
De flesta vi mötte var män i små grupper, troligen på väg till moskén. När jag tänker efter nu så såg jag nog inga kvinnor alls utom en tiggerska som satt vid den lilla vägen som för rakt fram mot moskén. Miki var nyborstad och såg lugn och värdig ut och jag tänkte på den där gången när han smet in i moskéns sidobyggnad. Paniken och det lyckliga slutet. Han är nog den enda hunden som varit därinne.
