Det finns platser för en alldeles speciell sorts lite avig romantik, en romantik som har rostiga rör där andra har rosor och jag vill kalla den industriromantik. Bakar med sina flagnande kranar och industriruiner är en sådan plats. I den djupt inskurna havsviken Bakarski zaljev faller mörkret tidigare än på andra platser.
Ner under vattnet genom hamnbassängen löper fortfarande den gamla koltransporttunneln, men inget kol färdas där längre. Luften den andas ut är kylig och dyster. Inga bilder på tunneln, den är för dunkel. Men de nakna muskulösa hamnarbetarna eller sjömännen av metall vill vi väl se?
Och idag kom en tröja hit med en hälsning från Bakar och en industriromantisk text på ryggen: O Bakre, o Bakre, laku noć. Framsidans text avslöjar jag inte tills vidare. Den ingår i en kamp.
