Ett av den ungerska adelssläkten Erdődys många slott finns i utkanten av den lilla staden Jastrebarsko. Söndagens utfärd med Vesna förde oss bland annat dit och ”vi” det var Eva, Miki och jag. Efter en kaffestund vid stadens huvudgata eller enda egentliga gata tog Vesna oss i bil till slottet. Miki hittade snabbt en bäck som han kunde släcka törsten i och vi människor tittade på.
En grupp unga idrottsmän gick högljudda ett stycke framför oss, men snart snabbade de på stegen och försvann utom syn- och hörhåll. Vid vår sida såg vi slottets höga gestalt resa sig ur grönskan. Slottet är från 1500-talets början och ser ut som en mycket realistisk fantasi om ett törnrosaslott.
Och det stod där tungt och lät sig villigt fotograferas.
När vi kom närmare såg vi att det trots sin skenbara robusthet håller på att ätas upp av tidens giriga käftar. Vi formulerade mumlande önskningar om pengar till snar renovering.
Vesna sa något om att det finns så många sådana här slott, men visst borde just detta bevaras. Parken runt om sträckte sig så långt ögat nådde och koltrastarna sjöng från träden.
