Mitt emellan Zagreb och Karlovac ligger den lilla staden Jastrebarsko mellan gröna kullar och åsar. Miki och jag for med Toma, Steph och hennes Muggs till en by på krönet av en av dessa åsar.
Vi skulle hälsa på Alisija och Krešo, gamla vänner till Steph. Tillsammans med dem lever också tre hundar och tio eller fjorton katter, minns inte. Vi fick det varmaste tänkbara mottagande och vi slog oss ner på deras terrass med blick över dalen och berget Japetić på andra sidan. Och maten kom ut på bordet, rätt efter rätt och vi drack öl och hemgjord rakija till och allt smakade härligt. Miki kände sig som hemma bland både människor och hundar.
Och det visade sig att Alisija känner Ivana på Famica i Našice, alltså att hon redan hade ett slags förbindelse med Miki och hon ringde snabbt till Ivana och berättade vem som var på besök. Lille gammelhunden Muggs från Kanada höll sig ganska stilla men var ändå med.
Och Miki gick från den ena till den andra och lät sig klias och klappas och dessemellan slank han ner i trädgården och snokade runt bland buskar och snår. Han är ju en bondgrabb och vet något om markerna.
Till sist gick vi alla ner i trädgården som består av en smal ganska brant backe ner mot dalens botten, en backe fylld med underbara fruktträd av många slag och någonstans mitt i stod två höga lilablommande doftande syrenbuskar. (Nej, jag hade lämnat kameran på terrassen.)
Och så blev det dags att bryta upp och vi tog farväl och gick sedan längs vägen mot bilen. Nu hade vi en annan dal i blickfånget under oss. Här skulle man bo, viskade den ljumma vinden i mitt öra…
