Den tredje söndagen i advent bjöd på sol, mest en blek sådan men ändå. Miki och jag åkte in till stan för att träffa Gabi för en promenad i Gornji grad. Folkvimlet blev en plåga för Miki som kände sig för liten bland alla de stora människofötterna, så vi gjorde vårt bästa för att välja vägar som de flesta inte tog, men var hittar man sådana en dag som denna? Miki försökte gång på gång smyga sig av från gator eller trappor och ibland lyckades han, som kort efter att den här bilden togs. Då var han plötsligt under trätrappan, borta från vimlets yra på jakt efter katt och råtta.
Men jag fiskade upp honom igen och så travade vi på. Jag åt en Germknödel (som hette ”germknodel”) med vallmo (mak) och släppte ner några bitar till Miki. Då lugnade han sig. För stunden i alla fall. Sedan fortsatte kampen som egentligen inte var så hård och solen sken med ens lite varmare och vi såg – åtminstone Gabi och jag – det blå vertikala tåget ( vår uspinjača) sakta sänka sig mot Donji grad.
I utsikten verkade allt mycket grönt och jag tänkte att det är det här som kallas ”vintergröna” och det spelar nog ingen roll vad jag menar med det eller om jag har rätt eller fel.
