Ja, och så här ser Miki ut när han vet att han inte får följa med ut. Uttrycksfullt bortvänd på sitt eget ullkrulliga sjöhästvis. Och jag känner mig skyldig fastän jag oftast inte har något val när jag går. En av den lilla obetydliga vardagssmärtans många stunder. Men även den förtjänar sitt monument. Och det ser ut just så här.
