Nyss tänkte jag något om att städer blir olika beroende på i vems sällskap man besöker dem. Och visst är det så eller kan vara så, men när jag tittar på bilderna från dagens tur till Samobor, så ser jag att jag valt ut nästan exakt samma vinklar som när jag var där med Toma för en dryg månad sedan. Jaja, jag har väl en bestämd uppfattning om hur Samobor ser ut.
Dagen var mjuk och lite dimmigt mulen och luften var utan kyla. Vi gick längs potok Gradna som man ju gör när man är gäst i staden.
Och Miki slet sig gång på gång och hoppade upp på muren och hängde sedan i farliga ställningar ut över vattnet.
Vi gick över små broar som det finns många av och jag tog den klassiska bilden, där jag tycker att det ser ut som i Nova Ruda i Polen.
Vi gick förbi stadsmuseet med dess grundare, Ivica Sudnik, i lätt framåtbörd pose framför.
Och så vandrade vi vidare längs floden och såg åsnor och hästar och passerade sedan över både en och två broar och nådde så småningom en liten kyrka invid berget. Där stannade vi en stund och gick lite hit och dit under de vackra valven.
För att ni inte ska tro att vi fick gå hungriga kan jag berätta att vi under timmarna i Samobor åt både rudarska greblica (”gruvarbetarplåt”) och kremšnita. Samoborska kremšnita är som alla vet den bästa.