Under de sista dagarna i Jadranovo höll vi till i en vik vid Lokvišće där det finns ruiner från stenåldern. Dessa ruiner anses vara mellan 8500 och 6000 år gamla, en svindlande tidsrymd som förde min tanke till förra sommarens upplevelser på Sardinien och Federicos mammas alla berättelser om nuragherna. Så vitt jag kunde se är de här ruinerna ganska ”handfast” restaurerade, så detaljerna kanske man inte ska ta helt på allvar, men dimensionerna och grundlinjerna borde vara riktiga och de är fascinerande kraftfulla och storslagna. Men vilka var det som levde här och vilkas amforor är det som ligger på vikens botten? Meningslösa frågor antagligen, men svåra att inte ställa.
Vi ägnade det mesta av de här dagarna åt att simma runt i viken, klättra upp på andra sidan och att ligga och dåsa i solen eller skuggan. Miki låg mest i skuggan av en stor mediterran ek och knäckte ekollon med sina starka tänder.
Och utanför vår vik reste sig Krk i solljuset.
