Under vår resa med Quer-durchs-Land-Ticket från Naumburg (Sachsen-Anhalt) och Freising (Bayern) passerade Miki och jag förstås någonstans den gamla gränsen mellan Västtyskland och DDR. Det var på sträckan Saalfeld-Nürnberg som detta hände. Jag tänkte inte på något särskilt och Miki låg lugn, när det var något med de gröna kullarna vid Oberloquitz som talade till mig. Och så såg jag skylten Probstzella och då visste mitt undermedvetna, men inte min vardagshjärna. Fast den letade och tänkte och så kom frågan: Var det här gränsen en gång gick? Den där gränsen som man inte fick tala om, om man bodde på den instängda sidan. Och namnen på gränsövergångarna som hörde till det som var förbjudet att uttala. Jag minns att en vän till mig en gång blev arresterad för att man vid en visitering i hans ryggsäck hittade en karta över DDR ”mit allen Grenzen”. Nej, man fick inte äga kartor där landets gränser var markerade. Och jag mindes en natt då jag med tåg korsade gränsen just där: Den hårt belysta marken utanför, vakterna som kom in och grävde under sätena, de hårda rösterna, känslan av att kanske inte komma ut.
Men tillbaka till Mikis och min resa: Medan min hjärna letade efter svaret på den där frågan, tog jag en rad bilder utan att riktigt se efter vad som fastnade på dem. Nu har jag tittat igenom bilderna och bland dem fann jag den här: