Jag är precis tillbaka från mina dagar i Sarajevo, rika, fullproppade dagar, och nu har jag hämtat Miki hos Vesna och allt har gått bra, men trött är jag efter nio timmars bussfärd. En enda bild vill jag ta fram ikväll och den visar den undersköna kalla Vrbas, en av dess krökar – grönt i grönt och böjt i böjt.
Bilden är från hemvägen för då råkade chauffören – av en nyck eller för att han är annorlunda än de andra – inte köra så där rasande fort just där det är som vackrast. På nervägen var allt bara brus och fart, men så brukar det ju vara.