Oro

Oron rider mig nu, men jag är ju född orolig, så oron är mitt lugnaste läge. Imorgon bär det av till Sarajevo och resan kommer att fylla hela dagen och rinna över in till kvällen. Kvar ligger staden vid Sava och Miki blir också kvar, fast han inte vet något om det och detta oroar mig. Det kan jag inte förneka.

1IMG_1819

Men jag reser alltså och efter den resan, nästa. Och sedan nästa. Allting ligger framför mig som en väg. Och jag undrar igen var jag sedan ska bo. Någon gång blir det dags att välja. Mina fötter står som på två stockar i en flod. Än så länge ligger stockarna bredvid varandra, men en dag kommer de att ta olika vägar och jag måste välja vilket ben jag ska stå på. Hade det varit lättare om jag hade haft en entydig väg framför mig? Kanske, men det är något svindlande fantastiskt med ett sådant här stort val. Livet hettar till och världen öppnar sig, avgrunden också kanske, men utan avgrunden ingen… Ingen vad? Jag undrar så vilket ord som skulle ha stått där och jag tror att livets innersta mening ligger dold där i det tomrummet.

Kommentera