Miki fäller in benen

Dagen har varit varm och jag minns avlägset och suddigt att vi började på Caffe Bar Goran, där vi satt på skuggsidan mot Zmajanska, Miki, Hajdi, Đurđica och jag. Ja, hundarna hade först lekt på en grön plätt mellan husen vid Zlarinska, så de var lugna och drack mycket vatten. Vi människor drack kaffe och pelinkovac. Tiden byggde upp en morgon och sedan början på en förmiddag. Vi förde inget sammanhängande samtal utan allt skedde i fragment beroende på vem som passerade utanför staketet eller vem som kom in genom den gnissliga grinden eller på vad hundarna gjorde.

Sedan gick Miki och jag till Marijan och köpte blitva och äpplen. Jag har en blitva-period, kanske för att blitvan är särskilt fin nu. På hemvägen steg värmen märkbart även om det fortfarande bara var förmiddag. Miki trippade först fram i behändig knapptrav, men så blev han med ens mycket trött och plötsligt fällde han in benen som landningsställ under sig och låg där i halvskuggan under träden och vilade.

1IMG_1179

Övergången mellan trav och viloläge var omärklig. Jag väntade lite och tittade under tiden på några kråkor som utförde något tekniskt experiment. Kråkor kan mycket. Miki reste sig igen, trippade vidare ganska snabbt ett par meter och så fällde han in benen igen och där låg han så där perfekt bekvämt som en vilomodell. Resten av hemvägen tillryggalades i denna växling mellan effektiv rörelse och närmast utstuderad vila.

Kommentera