Skvär

Jag har varit på bio igen och jag tänker nu på ”Kejsarens nya kläder”. Ni minns hur kejsaren kläddes i alla de där fjäderlätta plaggen och hur betjänterna famlade efter det osynliga släpet som de skulle bära under processionen. Ja, och ni minns barnet. Och nu har jag sett en film som verkade vilja handla om förnyelse, uppgörelser med falskhet och avklädande av gamla fördomar. Men vad jag såg var att alla gamla lögner (eller sanningar) täcktes över med nya lögner. Nå, det må väl vara hänt, sådant händer ju lätt och tätt. Värre är den infernaliska ”jätteduktiga” självbelåtenhet som strålar ur allt. Det är en ”Kejsarens nya kläder” i kvadrat som sedan blivit en ”Kejsarens nya kläder” i kubik, när så småningom de döda guldpalmerna från Cannes vajade över filmen och regissörens liv. Man ser ett iskallt, sterilt cocktailparty vars enda liv består i plötsliga brutaliteter. Skvärt så det förslår. Men det hjälper inte.

3IMG_9913

Kommentera