Bräcklighet

Härom kvällen stod jag här på min spårvagnshållplats och väntade på trean som skulle ta mig till Trešnjevka (Körsbärskvarteret, ni vet). Jag tittade på reklambilden från Terme Čatež och tänkte att ”moje ljeto” (min sommar) väl var på väg mot sitt slut för den här gången. Kanske redan borta.

bild1-80

Men kvällen var ljum och jag följde de solnedgångsbelysta spårvagnsspåren med blicken bort mot ett slags oändlighet eller kanske bara till Držićeva. Jag tänkte lite oroligt att nu börjar snart den första hösten utan Londi. (Ja, läser ni här får ni skylla er själva, gång på gång häller jag min bräcklighet och mitt oroliga medvetande om alltings bräcklighet över er.) Hur kommer det att vara när året mörknar och jag går utan min mörkpälsade älsklingsvarelse? Hur blir det när jag närmar mig nollpunkten? Jag fäster blicken vid de blänkande spåren och försöker hitta den flytande dimensionen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *